Den Jenny som jag känner

Det första jag tänkte berätta om var att även om Jenny var arg på mig och Ville i går kväll(för olika saker)så behövde hon väl inte utifrån någon slag rättvisetänkande eller kanske rättare dåligt samvete gentemot Ville, fara ut mot Olle också. Och ställa samma krav på honom som på Ville… Men hur som helst, sen kom jag på att jag heller ville säga något fint om Jenny.

För det första är hon ju min bästa älskade Jenny och den jag vill vara med. Den Jenny som jag känner är uttrycksfull, slagkraftig, ibland lite burdus, glad och väldigt snäll. Hon kan vara lite frånvarande ibland men det gör inget. Och sen är hon vacker, med känsliga näsborrar och nästan gråa lite runda ögon. Och sen går hon snabbast och snyggast av alla i hela Aspudden. Den Jenny som jag känner är inte särskilt lättimponerad, bryr sig sällsynt lite om makt och berömmelse. Jenny tycker verkligen att alla människor är värda lika mycket, hon kanske inte säger det med ord, men jag vet att det är så hon uppträder gentemot andra.

Ibland blir jag förvånad över att hon, som i bästa mening är så tuff, kan bli så sårad, för att inte säga stött, om jag inte håller med eller ifrågasätter. Men det finns kanske inget motsägelsefullt i det. Mitt bästa är när hon andas med näsan nära mig, när vi sitter nära varandra på en servering (man hör bättre då), eller när vi lagar mat eller pratar politik utan att bli osams (när vi pratar film eller någon artikel är vi nästan alltid sams även om vi inte tycker lika).
Så känner jag Jenny idag.