Två ordlistor

Olles lista

mjöich - mjölk
goode naacht - godnatt
kjaam - kram
hound - Wallace and Gromit: Wrong Trousers
pingu - Pingu
gotch - gott!
tach - tack
päpple - äpple
pläpp - släpp
aichta - Alice
on, on, on! - en, två, tre!

Magnus lista

Fina fisken

Så stod vi där och skulle laga den vita fisken, Hällefilén, på japanskt vis, först låta den vila i lite salt, sedan steka hastigt och till sist bli färdig i Teryiaki-sås. Ok, egentligen skulle vi haft en annan fisk, tonfisk, men jag tyckte att man ändå så långt som möjligt kunde använda receptet ur den lilla japanska kokboken som inspiration, överta de viktigaste momenten, som tex att låta fisken vila i lite salt för att dra ut vätska. Men Jenny satte sig givetvis på tvären, skulle ta över - här ska inte saltas menade hon, och här ska inte överflödig olja efter stekning tas bort inte. Nej visst, och varför röra ihop Teryiaki-sås, det går väl lika bra att med Bearnaiseås istället, menar jag och går uppbragt därifrån och låter Jenny ta över den kantranden middagen. Fast först har jag tagit undan några bitar som jag omsorgsfullt tillreder som jag tänkt mig. Jenny som kanske inte är så van att koka hela middagen själv lämnar också köket efter en stund, efter att först ganska bryskt ha brynt sin del av fisken.

Så jag får den otacksamma uppgiften att ta över alltsammans, både den lite mer sönderdelade fisken och lite mer salta fisken i bitar. I med allting i Teryiakisåsen, försöka lägga upp det hyfsat tillsammans med ris och, det ska erkännas, en väldigt god sallad som Jenny komponerat med selleri som tongivande ingrediens. Men hur smakade fisken då? Vad ska man säga, inte medioker, kanske tom ok, men inte så mycket att snacka om. Och hur kul var det egentligen att skriva eller läsa den här utläggningen? Jenny säger att det är just sånt här som man vill läsa på andras bloggar - vanliga människor som skriver om vanliga problem, som ett sätt att besvärja det banala, att skänka det en högre mening...

Nå i alla fall, sen kom farfar med lakan och volvo S 40 i bagaget. Olle blev glad och vi andra också. Idag på förmiddagen var vi i Aspuddsparken och senare på Nationalmuseum och såg de Holländska mästarna. De måste ha hängt Batavernas trohetsed annorlunda för jag såg den nästan som om det var första gången, på långt håll och underifrån!

Väg 272 mellan Ockelbo och Sandviken

Se här, inledningen till en naivistisk psykothriller:

Mysfika

Kaffe och fika är lika. Jenny kan ju alltid skriva en daglig dikt men vad ska jag göra? Kommmer att tänka på Villes schema där det på fredag eftermiddag står mysmellis. Ganska ofta, och särskilt fredagskvällar brukar jag och min vän Jörgen utväxla vad jag har börjat kalla fredagsmys-sms. Dom går oftast ut på att vi på bästa sätt söker besriva den lilla världen, vardagen med familjen, på ett hur ska jag uttrycka det lustfyllt, gärna fyndigt sätt och med ett stänk av individalism. Det kan tex handla om att stå vid grytorna, dricka ett gott vin och lyssna på väl vald musik. Familjen finns runt omkring, men det går samtidigt att göra egna val. Så här kan det se ut när Jörgen trycker på knapparna:

"Fredag kväll bland grytorna och gott vin ackompanjerat av Dylan, Budokan. Det är Svensson men bland det bästa som finns! Högtalare i köket for president".















Tyvärr finns inte mina egna mys-sms kvar men de går i ungefär samma stil, fast kanske inte Budokan utan ngt annat gubbigt, tex Rick Danko och grabbarna. För det finns ju gränser för de egna valen.

Det började så bra

Just innan berömde vi oss själva med att ha haft en riktigt bra vecka. Tänk så förståndiga vi hade varit, skrivit lappar och allt istället för att bråka. Sa vi och såg på varandra med varma ögon.

Lite senare, när vi satt och åt frukost sa Jenny åt mig att väcka Ville. Men jag ville vänta en stund. Varför, jo för att jag vet att särskilt vid vardagsfrukostar är det enklast, går det lite smidigare, om Alice och Ville äter var för sig. Och varför vet jag det - jo för att jag under de senaste åren varit med vid ganska många tillfällen, stunder som Jenny oftast har missat för att hon har sovit eller varit upptagen med annat. Därför ville jag vänta 5 minuter, för att undanröja en onödig konflikt.

Så förlåt mig, och förlåt Jenny för att hon klippte till, bättre först än inte alls. "Du ska väl vänta tills 5 minuter innan Ville ska gå eller kanske ännu bättre tills du själv gått", sa Jenny stenhårt och sarkastiskt. Ja vad ska man säga, hon vill inte ha några svar, har bestämt sig för den mest illvilliga tolkningen. Jag bli ledsen och ja, arg, men inte förrän nu, när Jenny bryter överenskommelsen och smäller till. Till råga på allt får jag rätt. Så fort Ville gått upp börjer han och Alice låta otrevliga mot varandra, och Jenny skäller på Alice. För Ville bär sällan skulden för någonting enligt Jenny, han är annorlunda, inte lik oss andra koleriker.

Att jag får rätt kan vi var ledsna för båda två, men det blir inte bättre att att också vi gläfser. Alice smäller i dörrar och är arg på Jenny och Ville. Jag hjälper henne att packa och försöker hitta vantar till Olle. Alice säger hejdå bara till Olle och mig. Jag och Olle går till dagis, Olle med omaka vantar. Det är måndag morgon.

Köttet idag

Det blev inte riktigt så bra som jag trodde. Trots att förutsättningarna egentligen var de bästa: entrecote som jag låtit vila i röksalt och nymald svartpeppar, sallad med bla chili, avocado och grillad paprika, därtill rotsellericreme. Och ändå blev det inte super - kötttet var lite segt, rotsellerin något fadd, salladen ok. Inte mer. Nå i alla fall, nu sitter jag här och skriver och lyssnar på lille Plockis som springer runt och tjoar som bara han kan göra. Lille Mockis. Snart, när barnen somnat, lite mer vin, kanske lite Fear och till sist, om jag orkar Fake!, Clifford Irving om Elmyr de Hory - the Greatest Art Forger of Our Time. Gott så. Och sen hoppas att jag att Jenny somnar bredvid mig.